Säkramiljön.nu

Under tjugo minuter pratas plockmat, ölsorter och viner under fnitter och trevlighet. Två programledare och en TV-kock talar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Man skojar om tacos som ett fredagsmys som behöver variation. Nu med salladsblad som fylls med kycklingfärs kryddad med wasabi och diverse ingredienser. Efter halva tiden kommer ett påpekande från TV- klippan Marianne om att ”det finns ju många som inte äter kött, som är vegetarianer”.

Kocken föreslår då att kycklingfärsen byts ut mot quorn. Man bryr sig inte om att förklara vad det är, nämligen en köttersättningsprodukt som görs av en svamp och med en liten tillsats av äggvita. Om rosévin eller veteöl kan man prata hur länge och mycket som helst, men konsumentinfo om vegetariskt alternativ ges bara några sekunder. På frågan om det blir någon skillnad med quorn svaras att det blir samma sak, för det är ju smaker och kryddning som är det framträdande…Klart, slut. Efter denna korta parentes fortsätter rundsnacket, och där metorologen Lage utlöser mer fnitter genom en klämmig kommentar om sin förtjusning över efterrätter. Tungt.

Ska man behöva stå ut med sånt här? Har programledarna blivit tillsagda att nämna vegetariskt alternativ med tanke på kravet om objektivitet? Är TV-kocken rädd att krångla till presentationen med anpassade och genomtänkta förslag till vegetarianer? Rädd att förlora jobbet i ”Fredagsplock”?

Vi ser fram mot den dag när frågan i svensk statstelevision är: Kan köttister byta ut de vegetariska läckerheterna till kycklingfärs? Och blir det någon skillnad?

Vi har alla god tid på oss att fundera på tänkbara och upplysande svar… 

Progressiva krafter har kommit långt för att skapa opinion för införande av köttskatt. En av dessa är SMMI – Svensk mat- och miljöinformation. Läs mer här.

Ett annat område som är moget för omvärdering och nytänkande är mat som ratas i butiksledet pga. av kort datum eller mat med skönhetsfel. Båda dessa fel gör maten osäljbar men kan vara helt ätbar och njutbar. Det kan också uppträda andra fel som felmärkning eller transportskador. Ett aktuellt fel är all mat som visat sig innehålla hästkött och som inte framgår i den märkning av produkterna som livsmedelslagen föreskriver.

Alla dessa felkällor har i växande grad skapat en ny distributionskanal, nämligen till hjälpbehövande. Idag har stor uppmärksamhet ägnats åt ett parti lasagne som innehåller hästkött. Det är i detta fall som Axfood har gått ut i media för att kungöra sin avsikt att skänka till hjälpbehövande. Här, just här, är det dags att stanna upp och tänka efter. Vem är det som behöver hjälp egentligen? Är det Axfood? Som behöver hjälp att tvätta sitt skamfilade rykte? Det stora företaget Axfood med stora vinster med miljardärer som ägare. För detta ändamål behövs uteliggare och utstötta som kan ställa upp och konsumera den mat som inte är laglig att sälja i butiker eller till storhushåll. Kostnaden i form av bad-will skulle bli mycket hög för Axfood om varupartierna med hästlasagne förs till soptippen för destruktion och bränning. Det skulle bli krigsrubriker i media.

Lite ärlighet skulle inte skada! Erkänn det ömsesidiga förhållandet! Det kan tänkas att Axfood skulle betala alla de människor som löser Axfoods problem. Så kanske vi kan slippa den jolmiga och falska framtoningen av offervilja och välgörenhet.

I framtiden kan vi kanske stifta lagar som skapar balans. Men då måste vi tänka till ordentligt. Arbetsnamnet för ett nytänkande får bli Lex Hästlasagne.